Rättvist och balanserat

"Wall Street indices predicted nine out of the last five recessions!" Paul A. Samuelson in Newsweek, Science and Stocks, 19 Sep. 1966

Keynes

Lyssnade på en ganska kul diskussion på Econtalk igår. Mike Munger, Richard Epstein och Robert Skidelsky pratar om “Capitalism, Goverment, and the Good Society”. Blev sugen på att läsa Skidelsky’s Keynes-biografi.

Det här är hur som helst ett av mina favoritcitat från “Allmän teori om sysselsättning, ränta och pengar”:

Vidare kan en del farliga mänskliga böjelser kanaliseras ut i jämförelsevis oförargliga banor genom existensen av möjligheter att tjäna pengar och samla privat förmögenhet, som om de inte kan tillfredsställas på detta sätt kanske tar sitt utlopp i grymhet, hänsynslös strävan till personlig makt och auktoritet och andra former av självhävdelse. Det är bättre att en person får tyrannisera sitt bankkonto än han får tyrannisera sina medmänniskor.

 

Gör mer

Scott Sumner på The Money Illusion verkar vara frustrerad över Fed på liknande grunder som Lars E.O. Svensson över Riksbanken.

Om man inte når måluppfyllelse så gör man väl mer, eller?

Det verkar inte vara så självklart, vare sig i USA eller i Sverige. Jag undrar vad det är som gör att så många i de där rummen verkar se annorlunda på vissa saker än de som står utanför. Lars E.O. Svensson, ska sägas, är ett undantag. Han var minst lika kritisk inifrån rummet som han nu är utifrån.

Lars och Riksbanken

Lars E.O. Svensson (Ekonomistas) har idag publicerat en mycket bra sammanfattning av vad han vevat om de senaste åren. Och tur är väl att någon vevar? Riksbanken genomför en penningpolitik som skapar onödiga förluster i form av (för) hög arbetslöshet utan att ha särskilt övertygande argument för varför.

I sitt senaste arbete visar Svensson att direktionens tydligaste argument för att inte sätta räntan lägre (en ovilja att bidra till hushållens ökade skuldsättning) är direkt felaktigt. En högre ränta minskar visserligen skuldsättningen, men den även nominell BNP och prisnivå. Eftersom bara en liten del av den totala skulden påverkas av den nuvarande räntan (nya eller nyförhandlade lån), sker nedgången i total skuldsättning långsamt, vilket gör att det reella skuld-till-BNP-ratiot faktiskt ökar av räntehöjningen.

Det behöver komma bättre svar från direktionen på varför prisstabilitet (två procent inflation) inte har en mer prioriterad plats på agendan.

Länkar:

Åsidosätter Riksbanken prisstabilitetsmålet? Vad är i så fall konsekvenserna? (samma länk som “bra sammanfattning“)

“Leaning Against the Wind” Leads to a Higher (Not Lower) Household Debt-to-GDP Ratio (samma länk som “sitt senaste arbete“)

The Riksbank is wrong about the debt: Higher policy rates increase rather than decrease the household-debt ratio

The Possible Unemployment Cost of Average Inflation below a Credible Target

Facit för penningpolitiken: För låg inflation, för hög arbetslöshet och något högre (inte lägre) skuldkvot

Elon Musk

Well. Om ni inte har koll på Elon Musk så är det något ni borde rätta till genast.

Han har utvecklat snabbtågkonceptet Hyperloop, med en toppfart på 1220 km/h

Han är VD för Tesla, som av allt att döma gör världens ganska överlägset bästa elbil, Tesla Model S.

Han är VD för Space X, ett företag som gör rymdraketer.

Och han är i färd med att på sitt rymdföretag implementera ett interaktionskoncept inspirerat av Iron Man.

Jag gissar att han har det relativt kul på jobbet.

The New York Times recension av Tesla S.

Testuppskjutning av Grasshopper (Space X- raket).

Väl rutet!

Jonas Vlachos (Ekonomistas) om RUT, ROT och skillnaden, eller snarare avsaknaden av skillnad, mellan avdrag och bidrag.

Om ett fikabidrag betalas ut till landets cafégäster så ökar statens utgifter, men om fikamomsen sänks så minskar istället intäkterna. En begränsning av subventionsbegreppet till åtgärder som ökar de direkta offentliga utgifterna är dock märklig; oavsett om fikamomsen sänks eller fikabidraget höjs så måste åtgärden finansieras genom höjda skatter eller minskade utgifter på annat håll. Skillnaden mellan RUT/ROT-avdrag och fikabidrag eller jordbruksstöd är därför budgetteknisk snarare än principiell: RUT/ROT är en utbetalning till producenten som bokförs som en minskad intäkt för staten.

Själv är jag en ivrig motståndare till de flesta avdrag. Varför ska en lärare i Eskilstuna vara med och betala för städhjälp i Bromma? Varför ska vi alla vara med och subventionera lägenhetsköp via möjligheten att dra av en del av räntan?

Det finns ju svar på de där frågorna förstås, men jag tycker att diskussionen i alltför stor utsträckning brukar handla om förtjänsterna. Det finns naturligtvis nackdelar också. Som Vlachos är inne på så förändras relativpriserna och således flyttar produktiva resurser. Från en “naturlig” eller “organisk” jämvikt till en som vi anser mer önskvärd. Men det gör i min mening framförallt systemet mer komplicerat och svåröverblickbart, vilket jag menar i förlängningen är ett problem för demokratin.

Sen har vi specialiseringsargumentet. Dvs att det är bättre om Mona, specialist på svetsning, inte håller på att kakla om sitt eget badrum. Sänk priset för henne att betala Manne, specialist på badrum, så kommer båda lägga mer tid på vad de gör bäst, vilket skapar mer resurser totalt.

Visst. Det finns en feedback tillbaka, men netto kommer det fortfarande (med väldigt stor sannolikhet) att vara en kostnad. Och då står det förstås mot vad vi hade kunnat gjort annars, hur det omfördelar resurser, hur det komplicerar systemet och så vidare.

Jag skulle gärna ta bort allihopa. RUT, ROT, ränteavdraget, upp med krogmomsen igen!

Som det är nu sitter det en lärare i en hyresrätt i Eskilstuna och betalar för lägenhetslån på Söder, läxhjälp i Bromma, restaurangbesök i Grythyttan och verandabyggen i Karlstad.

Jag tycker hen ska slippa det.

Google Trends

Under en period när jag jobbade med musikfestivaler, använde vi oss flitigt av Google Trends för att försöka förutsäga vilka nya artister som var på väg att slå igenom. Det gick väl rätt så bra tycker jag. Omnämnanden på nätet kan nog antas vara en ganska bra indikator på popularitet och ett uppsving i popularitet föregick definitivt ett upptick i pris.

Greg Tkacz tror att man kan förutspå recessioner med samma verktyg. Men det gäller att vara vaken.

To be sure, Google search trends are far-from-perfect reflections of an economy. The records, which extend back only to 2004, cover just one major recession, and that limits the scope for analysis. And search terms can mislead–as they did in October  2011, when searches for the word “jobs” spiked in the wake of Apple Inc. co-founder and chief executive Steve Jobs’ death, Mr. Tkacz said.

 

The Great Gatsby Curve

Det här fascinerar mig enormt. Stora klyftor verkar vara korrelerade med låg ekonomisk mobilitet och vise versa. Kan detta kan översättas till relationen länder emellan? Kan det vara så att ökande klyftor i världen också cementerar den rådande ordningen? 

Globaliseringen och den allt jämt ökande handeln kommer visserligen (högst sannolikt) att höja världens samlade kapacitet, men samtidigt innebär denna ökade specialisering kanske att klyftorna här ökar (samtidigt som de då bör minska i t.ex. Indien). Detta  bygger på att världen förändras, att det sker en utjämning länder emellan. Det verkar dock inte alldeles självklart att så är fallet.

Quah [1993] (jag vet, det är ett tag sedan), konstruerar en “mobility matrix” för att visa på den relativa rörligheten mellan länder sett över en längre period (här 1962-84). Resultatet ger att rörligheten uppåt bland världens fattiga länder är ganska liten. 3/4 av länderna som 1962 återfanns i kategorin med lägst BNP/capita, var kvar i samma kategori 1984. Samtidigt tappade mycket få av de rikast länderna sin position under samma period. 

En självklarhet? Hmm, nja… Flera tillväxtmodeller, t.ex. olika varianter av Solow-Swan, menar att fattiga länder bör ha en snabbare tillväxttakt än de mer utvecklade och det finns en intuitiv logik till det. Att de första stegen i en modernisering ger väldigt stora effekter känns rimligt. Kanske finns istället politiska förklaringar till varför fattigare länder inte “släpps fram”? Storbritannien blev ambassadörer för frihandel misstänkt nära tidpunkten då de för första gången kunde producera kläder billigare än Indien. EU tycker att det är rimligt med stora jordbrukssubventioner och tullar som gör det väldigt svårt för utomstående länder att exportera hit. USA räddar sin bilindustri efter att den i årtionden blivit utkonkurrerad på världsmarknaden.

Världen är ingen skolbok. I alla fall inte en skolbok i nationalekonomi.

Ska se om jag kan hitta något om de senaste 20 åren.

Alldeles för roligt

Läste en uppdatering om Japan (som kanske är intressant för vissa men inte sådär jättemånga) på The Money Illusion som nämnde att Japans Philipskurva faktiskt ser ut som Japan.

Och mycket riktigt…

jpcurve

 

Bisarrt.

Via The Marginal Revolution.

Bankirernas nya kläder

Har just börjat läsa “The Bankers New Clothes” av Anat Admati och Martin Hellwig. Den verkar mycket bra.

Finns även ett avsnitt av Econtalk med Anat från tidigare i år, som jag gillade.

Kevin Spacey

Förväntade mig inte riktigt detta. Men Kevin gör sig  bra som förnuftets röst tycker jag.

Spännande tid för mediaproduktion överlag. För egen del tyckerjag att det skulle vara fantastiskt om Netflix verkligen lyckas med att bli en stor spelare även vad gäller produktion (inte bara distribution) men frågan är vad som händer sedan. Kommer de kunna hålla priset lågt samtidigt som de ökar utbudet och den egna produktionen? Hur kommer marknaden påverkas om kabel-TV-bolagen börjar tappa mark på allvar?

Medan man funderar på sådana saker kan man se på utmärkta House Of Cards på Netflix. Eller för den delen Orange Is The New Black. Två synnerligen bra serier.