Rättvist och balanserat

"Wall Street indices predicted nine out of the last five recessions!" Paul A. Samuelson in Newsweek, Science and Stocks, 19 Sep. 1966

Category: Uncategorized

Ingves spårar ur helt

Sensationellt. Från DN idag.

– Vi har haft väldigt goda real­inkomstökningar i Sverige och det är en konsekvens av att vi har en låg inflation, säger Riksbankschefen Stefan Ingves.

Wow. Ok.

1) Inflation är på lång sikt inte orsaken till några reala förändringar, att riksbankschefen underblåser sådana uppfattningar hos allmänheten, känns minst sagt tveksamt.

2) Om det här är sant, dvs att reallönerna (på kort sikt) har ökat på grund av inflationen, beror det på att aktörer inblandade i lönesättningen har trott på en högre inflation. Effekten av detta är att konkurrenskraften minskar och förtroendet för riksbanken minskar (Riksbanken har “lurat” lönesättarna). I förlängning en kommer sannolikt lönesättare förvänta sig att Riksbanken överskattar inflationen (eftersom de gjort det tidigare) och sätta löner utifrån de förväntningarna. Och så får vi reallönesäkningar framöver för att kompensera. Detta är inget att vara nöjd över. Men han stannar inte där, Stefan.

– Man kan inte alltid räkna med att vi alltid ligger på prick två procent. Men i snitt sedan 1994–1995 ligger vi på 1,8 så då får man nog säga att det är ganska nära.

Mmm. Att över en 20-årsperiod i snitt underträffa målet med 10% tycker han är “ganska nära”. Well, agree to disagree antar jag.
Någon gång kommer detta att leda till att ingen köper Riksbankens inflationsmål på 2%, vilket innebär att Riksbanken själv justerat målet med penningpolitiken. Det anser jag skulle vara ganska allvarligt.

Hoppas han är felciterad. Jag börjar luta åt att Stefan Ingves borde entledigas faktiskt.

Med de bästa av avsikter…

Jonas Vlachos skriver idag om en mycket tankeväckande studie om föräldrapengen (What Is the Case for Paid Maternity Leave?).

Det är inte alltid det blir som man har tänkt sig. Och alldeles säkert var inte föräldrapengen tänkt att vara en transferering från mindre till mer bemedlade. Men så verkar det ha blivit.

“Högre hyror i allmänhetens tjänst”

Det är intressant det här. Marknadspriser som “lösning” är ofta svårsmält ur ett rättviseperspektiv och det är väl helt rimligt, som Robin Östling är inne på i artikeln.

Själv anser jag att det går en jävligt suddig skiljelinje mellan fall då prisfrågan ligger inom ramen för normala människors rimliga prioriteringar. Jag har vänner som tycker att det är rimligt att lägga en väldigt stor del av sin disponibla inkomst på boende, för att få bo i innerstan, medan jag själv aldrig skulle välja det. Och det är väl helt ok. Men när personer med normala inkomster helt stängs ute från t.ex. Stockholms innerstad? Ja då blir det problematiskt.

Samtidigt är situationen som den ser ut väldigt märklig. Lotteriet (mja… det är väl ett väldigt riggat lotteri va?) där karakteristiskt få vinnare får en billig hyresrätt i ett bra läge, finansieras ju av förlorarna samt de som inte ens deltar. Men det är ingen idé att låtsas som att hyresmarknaden är en enkel fråga, även om mer bostadsbyggande känns som ett uppenbart första steg.

Själv blev jag irriterad över smörbristen för ett tag sedan. Jag hajar att många skulle blivit irriterade på Coop om de “chock-höjde” priset på smör med säg 50% under några månader. Men den kostnaden ligger inom ramen för alla arbetande människor. Förmodligen de flesta icke arbetande också. Dessutom finns substitut som inte påverkades nämnvärt. Men kedjorna valde istället tomma hyllor.

 

Svensson fortsätter ställa frågan

När ska det här bli en fråga Riksbanken tvingas svara på? Man kan tycka att en så samhällsekonomiskt viktigt instans, som dessutom ståtar med tal om transparens, bör kunna ge väl underbyggda svar på väl underbyggda frågor? Men vad gäller varför hushållens skulder verkar styra penningpolitiken i så stor utsträckning, ja då får vi bara svepande uttalanden.

Det är tur att vi har en världsledande auktoritet på penningpolitik som obevekligt fortsätter ställa frågan, även om det just inte verkar som han kommer få något svar den här gången heller.

Vlachos

Intressant perspektiv. Om hur en satsningar på export kan hämma bostadsbyggandet.

“Bostadspriser – nominella, reala och i förhållande till disponibel inkomst”

Belysande, som vanligt, av Lars E.O. SvenssonEkonomistas.

Taleb

Jag får inte ordning på Nasim Taleb. Han har väldigt spännande idéer. Jag har lyssnat på flera Econtalks med honom (har inte läst böckerna än) där han pratat om väldigt intressanta idéer. Till exempel “Antifragility” (antifragile är en beteckning på något som tjänar på stress, ungefär), “Skin in the game” och “Black Swans“. Stundom jättespännande diskussioner. Men i långa stunder tycker jag att han är helt hopplös. Märkliga metaforer och mycket omständig.

Dock. Väl värd att ge en chans.

Den här videon är en diskussion med Daniel Kahneman om i huvudsak “Antifragility”. I mitt tycke en bra bild av vem och hur han är.

Svensson

Läs “Skuldhysteri I: Att bara titta på skulderna duger inte” och “Skuldhysteri II: Det behövs inget amorteringstvång” genast.

De är perfekta exempel på varför Lars E.O. Svensson är så kul att läsa och varför han är så viktig för debatten. Väl underbyggda argument läggs fram med en enkelhet och en tydlighet som är mycket sällsynt. Han är i mitt tycke en förebild för alla som vill ha en civiliserad, rationell debatt.

Man kan naturligtvis fortfarande anse att han har fel i sak. Och då får man möta honom med andra argument, andra tolkningar, annan forskning som antyder andra samband.

Det skulle vara väldigt spännande att se någon göra det.

Joanna Möllerström

Det här låter som ett intressant nyförvärv för Ekonomistas!

Tycker tyvärr hennes första krönika var ganska svag men… det är väl ganska naturligt? Att känna sig för lite i början.

Hoppas på artiklar om feminism och beteendeekonomi!

Friedman

Från läsvärda “What would Milton Friedman have thought about market monetarism” (The Money Illusion). Milton, i en intervju från 1999:

EPSTEIN Do you think the European Monetary Union will be a success?

FRIEDMAN I hope so, but I am very dubious.

EPSTEIN Why so?

FRIEDMAN Because the European Union is not an appropriate area for a single currency. There are some cases where a single currency is desirable and some where it is not. It is most desirable where you have countries that speak the same language, that have movement of people among them, and that have some system of adjusting asymmetric effects on the different parts of the country. The United States is a good area for a common currency, for all those reasons.

But Europe is the opposite in all these respects. Its inhabitants speak different languages, have different customs. And there is limited mobility between countries. The exchange rate between different currencies was a mechanism by which they could adjust to shocks that hit them asymmetrically—that hit one area differently from another. The Europeans have, in effect, entered into a gamble in which they have thrown away that adjustment mechanism. It may work out all right. But on the whole, I think the odds are that it will be a source of great trouble.

EPSTEIN What kind of trouble?

FRIEDMAN The trouble will not be for all of them. Some among them will be affected by developments that would have called in the past for a depreciation of their currency. But given that they are locked into a single currency, the alternative will be a recession.

Det får man väl säga var en ganska bra sammanfattning av vad som faktiskt hände?