Rättvist och balanserat

"Wall Street indices predicted nine out of the last five recessions!" Paul A. Samuelson in Newsweek, Science and Stocks, 19 Sep. 1966

Month: September, 2013

Taleb

Jag får inte ordning på Nasim Taleb. Han har väldigt spännande idéer. Jag har lyssnat på flera Econtalks med honom (har inte läst böckerna än) där han pratat om väldigt intressanta idéer. Till exempel “Antifragility” (antifragile är en beteckning på något som tjänar på stress, ungefär), “Skin in the game” och “Black Swans“. Stundom jättespännande diskussioner. Men i långa stunder tycker jag att han är helt hopplös. Märkliga metaforer och mycket omständig.

Dock. Väl värd att ge en chans.

Den här videon är en diskussion med Daniel Kahneman om i huvudsak “Antifragility”. I mitt tycke en bra bild av vem och hur han är.

Svensson

Läs “Skuldhysteri I: Att bara titta på skulderna duger inte” och “Skuldhysteri II: Det behövs inget amorteringstvång” genast.

De är perfekta exempel på varför Lars E.O. Svensson är så kul att läsa och varför han är så viktig för debatten. Väl underbyggda argument läggs fram med en enkelhet och en tydlighet som är mycket sällsynt. Han är i mitt tycke en förebild för alla som vill ha en civiliserad, rationell debatt.

Man kan naturligtvis fortfarande anse att han har fel i sak. Och då får man möta honom med andra argument, andra tolkningar, annan forskning som antyder andra samband.

Det skulle vara väldigt spännande att se någon göra det.

Joanna Möllerström

Det här låter som ett intressant nyförvärv för Ekonomistas!

Tycker tyvärr hennes första krönika var ganska svag men… det är väl ganska naturligt? Att känna sig för lite i början.

Hoppas på artiklar om feminism och beteendeekonomi!

Friedman

Från läsvärda “What would Milton Friedman have thought about market monetarism” (The Money Illusion). Milton, i en intervju från 1999:

EPSTEIN Do you think the European Monetary Union will be a success?

FRIEDMAN I hope so, but I am very dubious.

EPSTEIN Why so?

FRIEDMAN Because the European Union is not an appropriate area for a single currency. There are some cases where a single currency is desirable and some where it is not. It is most desirable where you have countries that speak the same language, that have movement of people among them, and that have some system of adjusting asymmetric effects on the different parts of the country. The United States is a good area for a common currency, for all those reasons.

But Europe is the opposite in all these respects. Its inhabitants speak different languages, have different customs. And there is limited mobility between countries. The exchange rate between different currencies was a mechanism by which they could adjust to shocks that hit them asymmetrically—that hit one area differently from another. The Europeans have, in effect, entered into a gamble in which they have thrown away that adjustment mechanism. It may work out all right. But on the whole, I think the odds are that it will be a source of great trouble.

EPSTEIN What kind of trouble?

FRIEDMAN The trouble will not be for all of them. Some among them will be affected by developments that would have called in the past for a depreciation of their currency. But given that they are locked into a single currency, the alternative will be a recession.

Det får man väl säga var en ganska bra sammanfattning av vad som faktiskt hände?

Keynes

Lyssnade på en ganska kul diskussion på Econtalk igår. Mike Munger, Richard Epstein och Robert Skidelsky pratar om “Capitalism, Goverment, and the Good Society”. Blev sugen på att läsa Skidelsky’s Keynes-biografi.

Det här är hur som helst ett av mina favoritcitat från “Allmän teori om sysselsättning, ränta och pengar”:

Vidare kan en del farliga mänskliga böjelser kanaliseras ut i jämförelsevis oförargliga banor genom existensen av möjligheter att tjäna pengar och samla privat förmögenhet, som om de inte kan tillfredsställas på detta sätt kanske tar sitt utlopp i grymhet, hänsynslös strävan till personlig makt och auktoritet och andra former av självhävdelse. Det är bättre att en person får tyrannisera sitt bankkonto än han får tyrannisera sina medmänniskor.

 

Gör mer

Scott Sumner på The Money Illusion verkar vara frustrerad över Fed på liknande grunder som Lars E.O. Svensson över Riksbanken.

Om man inte når måluppfyllelse så gör man väl mer, eller?

Det verkar inte vara så självklart, vare sig i USA eller i Sverige. Jag undrar vad det är som gör att så många i de där rummen verkar se annorlunda på vissa saker än de som står utanför. Lars E.O. Svensson, ska sägas, är ett undantag. Han var minst lika kritisk inifrån rummet som han nu är utifrån.

Lars och Riksbanken

Lars E.O. Svensson (Ekonomistas) har idag publicerat en mycket bra sammanfattning av vad han vevat om de senaste åren. Och tur är väl att någon vevar? Riksbanken genomför en penningpolitik som skapar onödiga förluster i form av (för) hög arbetslöshet utan att ha särskilt övertygande argument för varför.

I sitt senaste arbete visar Svensson att direktionens tydligaste argument för att inte sätta räntan lägre (en ovilja att bidra till hushållens ökade skuldsättning) är direkt felaktigt. En högre ränta minskar visserligen skuldsättningen, men den även nominell BNP och prisnivå. Eftersom bara en liten del av den totala skulden påverkas av den nuvarande räntan (nya eller nyförhandlade lån), sker nedgången i total skuldsättning långsamt, vilket gör att det reella skuld-till-BNP-ratiot faktiskt ökar av räntehöjningen.

Det behöver komma bättre svar från direktionen på varför prisstabilitet (två procent inflation) inte har en mer prioriterad plats på agendan.

Länkar:

Åsidosätter Riksbanken prisstabilitetsmålet? Vad är i så fall konsekvenserna? (samma länk som “bra sammanfattning“)

“Leaning Against the Wind” Leads to a Higher (Not Lower) Household Debt-to-GDP Ratio (samma länk som “sitt senaste arbete“)

The Riksbank is wrong about the debt: Higher policy rates increase rather than decrease the household-debt ratio

The Possible Unemployment Cost of Average Inflation below a Credible Target

Facit för penningpolitiken: För låg inflation, för hög arbetslöshet och något högre (inte lägre) skuldkvot

Elon Musk

Well. Om ni inte har koll på Elon Musk så är det något ni borde rätta till genast.

Han har utvecklat snabbtågkonceptet Hyperloop, med en toppfart på 1220 km/h

Han är VD för Tesla, som av allt att döma gör världens ganska överlägset bästa elbil, Tesla Model S.

Han är VD för Space X, ett företag som gör rymdraketer.

Och han är i färd med att på sitt rymdföretag implementera ett interaktionskoncept inspirerat av Iron Man.

Jag gissar att han har det relativt kul på jobbet.

The New York Times recension av Tesla S.

Testuppskjutning av Grasshopper (Space X- raket).

Väl rutet!

Jonas Vlachos (Ekonomistas) om RUT, ROT och skillnaden, eller snarare avsaknaden av skillnad, mellan avdrag och bidrag.

Om ett fikabidrag betalas ut till landets cafégäster så ökar statens utgifter, men om fikamomsen sänks så minskar istället intäkterna. En begränsning av subventionsbegreppet till åtgärder som ökar de direkta offentliga utgifterna är dock märklig; oavsett om fikamomsen sänks eller fikabidraget höjs så måste åtgärden finansieras genom höjda skatter eller minskade utgifter på annat håll. Skillnaden mellan RUT/ROT-avdrag och fikabidrag eller jordbruksstöd är därför budgetteknisk snarare än principiell: RUT/ROT är en utbetalning till producenten som bokförs som en minskad intäkt för staten.

Själv är jag en ivrig motståndare till de flesta avdrag. Varför ska en lärare i Eskilstuna vara med och betala för städhjälp i Bromma? Varför ska vi alla vara med och subventionera lägenhetsköp via möjligheten att dra av en del av räntan?

Det finns ju svar på de där frågorna förstås, men jag tycker att diskussionen i alltför stor utsträckning brukar handla om förtjänsterna. Det finns naturligtvis nackdelar också. Som Vlachos är inne på så förändras relativpriserna och således flyttar produktiva resurser. Från en “naturlig” eller “organisk” jämvikt till en som vi anser mer önskvärd. Men det gör i min mening framförallt systemet mer komplicerat och svåröverblickbart, vilket jag menar i förlängningen är ett problem för demokratin.

Sen har vi specialiseringsargumentet. Dvs att det är bättre om Mona, specialist på svetsning, inte håller på att kakla om sitt eget badrum. Sänk priset för henne att betala Manne, specialist på badrum, så kommer båda lägga mer tid på vad de gör bäst, vilket skapar mer resurser totalt.

Visst. Det finns en feedback tillbaka, men netto kommer det fortfarande (med väldigt stor sannolikhet) att vara en kostnad. Och då står det förstås mot vad vi hade kunnat gjort annars, hur det omfördelar resurser, hur det komplicerar systemet och så vidare.

Jag skulle gärna ta bort allihopa. RUT, ROT, ränteavdraget, upp med krogmomsen igen!

Som det är nu sitter det en lärare i en hyresrätt i Eskilstuna och betalar för lägenhetslån på Söder, läxhjälp i Bromma, restaurangbesök i Grythyttan och verandabyggen i Karlstad.

Jag tycker hen ska slippa det.

Google Trends

Under en period när jag jobbade med musikfestivaler, använde vi oss flitigt av Google Trends för att försöka förutsäga vilka nya artister som var på väg att slå igenom. Det gick väl rätt så bra tycker jag. Omnämnanden på nätet kan nog antas vara en ganska bra indikator på popularitet och ett uppsving i popularitet föregick definitivt ett upptick i pris.

Greg Tkacz tror att man kan förutspå recessioner med samma verktyg. Men det gäller att vara vaken.

To be sure, Google search trends are far-from-perfect reflections of an economy. The records, which extend back only to 2004, cover just one major recession, and that limits the scope for analysis. And search terms can mislead–as they did in October  2011, when searches for the word “jobs” spiked in the wake of Apple Inc. co-founder and chief executive Steve Jobs’ death, Mr. Tkacz said.