Rättighet eller skyldighet?

by jh

Läser som sagt Joseph Stiglitz bok “The Price of Inequality” och den väcker tankar. För tillfället gällande hur (och om) vi kan komma tillrätta med faktumet att personer som… har det bra i livet, har större inflytande över vägen framåt för vårt samhälle än personer som har det sämre.

Man kan ha väldigt olika åsikter vad gäller detta. Man behöver t.ex. inte tycka att det är ett problem.

Personer som ordnat det bra för sig kanske är bättre lämpade att bestämma? De kanske har förtjänat rätten att bestämma mer för att de bidrar mer? Vi lever trots allt i ett samhälle som använder pengar som ett mått på hur viktiga våra respektive prestationer är. Borde då inte samma mått även visa på vilka som är bäst lämpade att ta beslut om systemet, som de ju gör så mycket nytta i?

Många skulle nog ändå skriva under på att det är ett problem att pengar ofta kan köpa inflytande, eller att personer med en jobbig vardag röstar i lägre utsträckning.

Så jag har läst och lyssnat lite. Det visar sig att lagstadgad skyldighet att rösta är ovanligt, men långt ifrån obefintligt (Wikipedia-artikel här). Australien anammar det t.ex. Vad jag inte riktigt förstår är varför det behöver utformas som en skyldighet (vilket alltså innebär att det finns ett straff för att inte rösta)? Jag kan se många negativa konsekvenser. Att det kommer skapa missnöje och missförstånd känns givet. Men det är möjligen inget stor problem. Jag tror dock att det kan få många att legitimera sin frånvaro, ett koncept som Stiglitz också tar upp i boken (dock i ett annat sammanhang). Sätter vi en prislapp på vad det kostar att slippa rösta (lite vinklat, men sant) går röstande rimligen generellt mot att vara mindre en moralisk plikt som medborgare och mer mot att vara en affärstransaktion.

Jag har diskuterat konceptet medborgarlön en del på sistone (inte på bloggen utan helt privat), vilket är… ett svårt ämne. Men kan vi inte börja från början? Vad är vår medborgerliga funktion, om vi skalar bort allt annat? Det gemensamma beslutsfattandet. Demokratin.

Varför inte införa en “röstlön”, och låta den representera en eller ett par arbetsdagar, för att tillåta folk att inte bara rösta, utan även ta sig tid att sätta sig in i frågorna de brinner för.

Jag tror att en morot fungerar bättre än en piska i det här sammanhanget, men även om det inte skulle visa sig nå bättre resultat, tycker jag att en uppmuntran, eller lön, har en konceptuell och principiell kvalité som också spelar in.

För dyrt? Vi räknar lite på ett Riksdagsval, som naturligtvis är av störst vikt. I Sverige finns idag 7 627 772 personer som är arton år eller över. Säg att de skulle få en check på 1 500 kr när de röstat.  Det skulle innebära en kostnad för staten på 11 411 658 000 kr. Drygt elva miljarder. Mycket?

2011 uppgick statens inkomster till 827,4 miljarder kr. Så under valår skulle ca 1,4% av statens inkomster utbetalas som “röstlön”. Över en valcykel skulle det handla om mindre än 0,3% av statens inkomster per år.

Förmodligen skulle inställningen till att rösta och statusen på röstande öka. Förhoppningsvis skulle medvetenheten om vad valet innebär öka (en del men inte alla skulle ta mer tid till att “läsa på”). Men framförallt: Vi skulle alldeles säkert få ett väsentligt högre valdeltagande.

Helt enkelt en Riksdag som i mycket högre utsträckning företräder folket det är menat att representera.

Jag tycker det låter billigt.

Här kan man för övrigt läsa en artikel som argumenterar för röstande som skyldighet. Av Jonathan Levine för The National Interest.

Advertisements