Uppföljning på 90%-stupet

by jh

Jonas Vlachos har en bra sammanfattning på ekonomistas. Men jag håller inte med om följande stycke:

De hävdar också att de aldrig gjort en kausal tolkning av sina resultat. Må så vara, men andra har tolkat deras resultat kausalt och det är tveksamt att studien skulle fått någon som helst uppmärksamhet utan denna kausala tolkning.

Må så inte vara. Matthew O’Brian visar att många av Rogoff-Reinharts egna uttalanden om arbetet tydligt indikerar att de i allt väsentligt avser beskriva ett kausalt samband.

Our empirical research on the history of financial crises and the relationship between growth and public liabilities supports the view that current debt trajectories are a risk to long-term growth and stability, with many advanced economies already reaching or exceeding the important marker of 90 percent of GDP….

Ovanstående är ju inte direkt en försiktig formulering om man är nervös för att folk ska blanda ihop vad man själv menar vara korrelation, med kausalitet. Jag tycker inte att man ska ha behövt använt ordet “kausalitet” för att kunna anses ha använt betydelsen av det (med vilket jag inte menar att det är vad Vlachos påstår, men det är värt att påpeka).

Och 90%-stupet? Knappt en grop i vägen.

Krugman diskuterar Arindrajit Dubes försök att reda ut kausaliteten här.

His approach is clever, comparing the power of debt as a predictor of both past and future growth, but to my taste he skips too many steps in his explanation. So let me try to fill in the gaps.

Dubes artikel hittar du här, på Next New Deal.

Advertisements