90%-stupet

by jh

Vissa hävdar att en hög statsskuld per definition är ett stort problem och att det finns tröskelvärden man noga bör undvika. Andra menar att eventuell problematik avgörs av omständigheterna och att en hög skuld i sig själv inte behöver vara ett akut problem.

Ett av de senaste årens mest uppmärksammade arbeten, av Carmen Reinhart och Kenneth Rogoff, handlar om just detta. Deras huvudsakliga slutsats är att länder med hög statsskuld, särskilt om den är över 90% av BNP, har väsentligt lägre tillväxt.

Arbetet har fått mycket kritik och rest många frågor, t.ex.: Är inte kausaliteten är den omvända? Dvs att låg tillväxt förorsakar ökad skuldsättning snarare än att hög skuldsättning förorsakar låg tillväxt?

Den senaste kritiken är av det allvarligare slaget. Nedanstående är ett utdrag från Next New Deals sammanfattning:

In case that didn’t make sense, let’s look at an example. The U.K. has 19 years (1946-1964) above 90 percent debt-to-GDP with an average 2.4 percent growth rate. New Zealand has one year in their sample above 90 percent debt-to-GDP with a growth rate of -7.6. These two numbers, 2.4 and -7.6 percent, are given equal weight in the final calculation, as they average the countries equally. Even though there are 19 times as many data points for the U.K.

Flera av valen vad gäller metodik och datahantering verkar minst sagt märkliga, vid sidan av att det rent tekniska verkar bristfälligt granskat. Nu ska vi vara på det klara med att jag inte är någon expert på ämnet, men att noggrant förklara och motivera vilka metoder man använder, samt varför man gör vissa val, kräver varken en erfaren ekonom eller statistiker för att förstå vikten av.

Läsvärd artikel, hur som.

Som så ofta är fallet, finns en intervju med (en av) de inblandade (Reinhart, 2009) på Econtalk, dock naturligtvis inte specifikt om den här kontroversen.

Advertisements