Lars E.O. Svensson reserverar sig mot Riksbankens “Redogörelse för penningpolitiken 2012”

by jh

Så vad är grejen?

Tja, med Svenssons tidigare kritik i åtanke är inte själva meningsskiljaktigheten särskilt överraskande. Mer anmärkningsvärt är både att han känner sig nödgad att formellt reservera sig, och att mycket av reservationen handlar om två (delvis) andra saker:

ETT: Att majoritetens argument för sin ståndpunkt (hänsyn till finansiell stabilitet, exemplifierat i huvudsak av hushållens belåningsgrad) emotsägs av flera arbeten, inklusive ett utfört av Riksbanken själv.

En omfattande forskning och flera utredningar, inklusive Riksbankens egen utredning om risker på den svenska bostadsmarknaden, har kommit till samma slutsats.[3] Denna slutsats är att penningpolitiken normalt har mycket liten effekt på hushållens skuldkvot på några års sikt och, med låg och stabil inflation, ingen effekt på lång sikt.

TVÅ: Att Svenssons ‘counterfactual’ är slarvigt och orättvist framställd i redogörelsen:

Svenssons öppningsfras är besk:

Jag reserverar mig mot Redogörelse för penningpolitiken 2012 därför att jag anser att redogörelsen är ofullständig och i flera avseenden missvisande och därigenom inte ett fullgott underlag för en utvärdering av Riksbankens penningpolitik

Vidare skriver han:

En naturlig frågeställning i ljuset av den dåliga måluppfyllelsen är om penningpolitiken hade kunnat bedrivas på ett sätt så att måluppfyllelsen hade blivit bättre. En sådan frågeställning kan analyseras genom att studera hur olika penningpolitiska alternativ väntades påverka inflation och resursutnyttjande vid den tidpunkt som besluten fattades. Det finns visserligen en sådan analys i Redogörelse för penningpolitiken 2012 (RPP) – de diagram med alternativa räntebanor och motsvarande prognoser för penningpolitikens målvariabler som i Riksbanken kallas fyrfältsdiagrammen – men analysen behandlas styvmoderligt och avfärdas på felaktiga grunder.

I RPP (s. 34) står det: ”Det finns idag inget enkelt sätt att inom ramen för metoden [med fyrfältsdiagrammen] beakta den här typen av överväganden [beträffande skuldsättningen].” Detta påstående är dock missvisande, eftersom det är fullt möjligt att lägga till diagram med skuldkvotsprognoser för alternativa räntebanor.

Hårda ord. Men sannerligen inte orättvist. Jag har läst de senaste protokollen och jag tycker inte att någon i majoriteten är speciellt övertygande, i synnerhet inte angående varför deras magkänsla/omdöme vad gäller hushållens belåning bör väga tyngre än “En omfattande forskning och flera utredningar, inklusive Riksbankens egen utredning…“.

Det är en av flera – viktiga – frågor som inte får några bra svar.

Jag har tidigare varit inne på Per Janssons rätt så bristande retorik (“Vem är Per Jansson?“) när han i senaste protokollet först underströk att penningpolitik utan tvekan är effektiv, för att sedan ifrågasätta om den är så effektiv egentligen med en helt uppåt väggarna bisarr jämförelse.

Läs Lars E.O. Svenssons reservation här. Den är inte särskilt lång och både lättillgänglig och intressant.

“Redogörelse för penningpolitiken 2012” hittar den intresserade här. Längre och inte lika intressant.

Och så håller vi tummarna för att Lars E.O. Svensson får förnyat mandat. Allt annat vore en p r a k t s k a n d a l.

Advertisements