Rättvist och balanserat

"Wall Street indices predicted nine out of the last five recessions!" Paul A. Samuelson in Newsweek, Science and Stocks, 19 Sep. 1966

Month: April, 2013

Konfucianism

Är Kina på väg ikapp, eller håller deras kollektivistiska läggning dem tillbaka? Ja ni…

Unfortunately, you may run into a problem: Someone may use the same phlogiston, but different assumptions, to reach the exact opposite conclusion.

Kul inlägg på Noahpinion.

Vänner som bott i Kina vittnar om att extrem pragmatism är det framträdande draget i det mesta Kina gör. Behöver vi röja undan oräkneliga kvarter med bostäder för att World Expo är på väg till stan? Inga problem. Göra samma sak fast gånger tio för OS? Naturligtvis.

Vad händer med de boende? NAP (Någon Annans Problem).

Med det sagt verkar det också dels finnas en ganska svårforcerad byråkrati som definitivt reser hinder för diverse olika projekt, och dels ett bristfälligt lagskydd i många lägen. Naturligtvis för medborgare i synnerhet, men jag ovan avsåg jag företag.

Men det känns tveklöst som att de kommer fortsätta undanröja hinder för fortsatt tillväxt.

Advertisements

Wolodarski sammanfattar

Bra krönika i DN igår om krisen, åtstramningsromantiken och då naturligtvis också Reinhart-Rogoff.

Här är BBC-klippet som omnämns i artikeln:

…där Paul Krugman och Kenneth Rogoff diskuterar Eurokrisen. Intressant, men det är inget klipp som direkt misskrediterar Rogoff eller får honom att verka fixerad vid skuldfrågan. Han betonar visserligen skuldfrågan väldigt tydligt men lösningarna han pratar mest om (inflation och nedskrivningar) är inte direkt populära hos de som förfäktar en åtstramningsagenda.

Rogoff och Reinhart besvarar kritiken

Det är inget dåligt svar.

Problemet är väl snarare att mycket av vad de tidigare sagt i anslutning till arbetet, flirtar lite väl mycket med kausalitet.

Och om vad de säger nu är vad de känt hela vägen, borde de kanske varit bättre på att påpeka att många allvarligt vantolkar deras arbeten.

Given debates occurring across the industrialized world, from Washington to London to Brussels to Tokyo, about the best way to recover from the Great Recession, that paper, along with other research we have published, has frequently been cited — and, often, exaggerated or misrepresented — by politicians, commentators and activists across the political spectrum.

 

Noah Smith diskuterar kalabaliken kring RR och deras bok “This Time It’s Different”

Mycket läsvärt.

This is the alternative hypothesis; maybe each time is different.

Ska väl nämna att titeln på boken är ironisk. 

Boken hittar du här.

“…if you’ve flown in the last couple of days… you may have noticed… that you didn’t fly in the last couple of days.”

The Colbert Report om “Rogain and Braveheart”.

Krugtron den oövervinnelige (uppdaterad)

Noah Smith håller koll på poängställningen.

Môcke, môcke underhållande.

Från Noahpinion.

Henry Blodget fyller i: The Economic Argument Is Over – And Paul Krugman Won.

Rättighet eller skyldighet?

Läser som sagt Joseph Stiglitz bok “The Price of Inequality” och den väcker tankar. För tillfället gällande hur (och om) vi kan komma tillrätta med faktumet att personer som… har det bra i livet, har större inflytande över vägen framåt för vårt samhälle än personer som har det sämre.

Man kan ha väldigt olika åsikter vad gäller detta. Man behöver t.ex. inte tycka att det är ett problem.

Personer som ordnat det bra för sig kanske är bättre lämpade att bestämma? De kanske har förtjänat rätten att bestämma mer för att de bidrar mer? Vi lever trots allt i ett samhälle som använder pengar som ett mått på hur viktiga våra respektive prestationer är. Borde då inte samma mått även visa på vilka som är bäst lämpade att ta beslut om systemet, som de ju gör så mycket nytta i?

Många skulle nog ändå skriva under på att det är ett problem att pengar ofta kan köpa inflytande, eller att personer med en jobbig vardag röstar i lägre utsträckning.

Så jag har läst och lyssnat lite. Det visar sig att lagstadgad skyldighet att rösta är ovanligt, men långt ifrån obefintligt (Wikipedia-artikel här). Australien anammar det t.ex. Vad jag inte riktigt förstår är varför det behöver utformas som en skyldighet (vilket alltså innebär att det finns ett straff för att inte rösta)? Jag kan se många negativa konsekvenser. Att det kommer skapa missnöje och missförstånd känns givet. Men det är möjligen inget stor problem. Jag tror dock att det kan få många att legitimera sin frånvaro, ett koncept som Stiglitz också tar upp i boken (dock i ett annat sammanhang). Sätter vi en prislapp på vad det kostar att slippa rösta (lite vinklat, men sant) går röstande rimligen generellt mot att vara mindre en moralisk plikt som medborgare och mer mot att vara en affärstransaktion.

Jag har diskuterat konceptet medborgarlön en del på sistone (inte på bloggen utan helt privat), vilket är… ett svårt ämne. Men kan vi inte börja från början? Vad är vår medborgerliga funktion, om vi skalar bort allt annat? Det gemensamma beslutsfattandet. Demokratin.

Varför inte införa en “röstlön”, och låta den representera en eller ett par arbetsdagar, för att tillåta folk att inte bara rösta, utan även ta sig tid att sätta sig in i frågorna de brinner för.

Jag tror att en morot fungerar bättre än en piska i det här sammanhanget, men även om det inte skulle visa sig nå bättre resultat, tycker jag att en uppmuntran, eller lön, har en konceptuell och principiell kvalité som också spelar in.

För dyrt? Vi räknar lite på ett Riksdagsval, som naturligtvis är av störst vikt. I Sverige finns idag 7 627 772 personer som är arton år eller över. Säg att de skulle få en check på 1 500 kr när de röstat.  Det skulle innebära en kostnad för staten på 11 411 658 000 kr. Drygt elva miljarder. Mycket?

2011 uppgick statens inkomster till 827,4 miljarder kr. Så under valår skulle ca 1,4% av statens inkomster utbetalas som “röstlön”. Över en valcykel skulle det handla om mindre än 0,3% av statens inkomster per år.

Förmodligen skulle inställningen till att rösta och statusen på röstande öka. Förhoppningsvis skulle medvetenheten om vad valet innebär öka (en del men inte alla skulle ta mer tid till att “läsa på”). Men framförallt: Vi skulle alldeles säkert få ett väsentligt högre valdeltagande.

Helt enkelt en Riksdag som i mycket högre utsträckning företräder folket det är menat att representera.

Jag tycker det låter billigt.

Här kan man för övrigt läsa en artikel som argumenterar för röstande som skyldighet. Av Jonathan Levine för The National Interest.

Barry Ritholtz har ett par saker att säga om Apple

Ett gäng bra poänger.

Apple has run into the law of big numbers. From the introduction of iPod to its peak in 2012 the stock has gained ~9,300%. That is a number that is simply and obviously unsustainable.

Det går dåligt för Europa

Krugman målar en bild i fyra nyanser av brunt.

Bitcoin(sanity)?

Det finns så mycket att prata om. Vi tar det från början:

Vad tusan är Bitcoin?

 

Read the rest of this entry »