Vem är Per Jansson?

by jh

Riksbanken publicerade protokollet från sitt senaste sammanträde igår. Som vanligt representerades majoriteten av Stefan Ingves, Barbro Wickman-Park, Kerstin af Jochnick och Per Jansson. Och som vanligt förordade majoriteten en högre räntebana än minoriteten bestående av Lars E.O. Svensson och Karolina Ekholm.

I vanlig ordning tycker jag också att framförallt Lars E.O. Svensson för fram mycket relevant kritik gällande den penningpolitik som direktionen fört (han kallar den “…ett stort och tydligt misslyckande.”). Framförallt grundar sig kritiken i att måluppfyllelsen varit dålig, men också att argumentationen mot en mer aggressiv penningpolitik, varit otydlig samt saknat tillräcklig teoretisk och empirisk grund. Framförallt vad gäller oron över penningpolitikens inverkan på hushållens skuldsättning, som länge verkar ha varit ett  framträdande skäl till återhållsamhet.

Men allt det här är gamla nyheter.

Vad som är häpnadsväckande är Per Janssons retorik. Han börjar med att tydliggöra lite saker:

Jansson ville understryka att han på alla sätt delar synen att den just nu låga inflationen och svaga realekonomin innebär att penningpolitiken måste vara expansiv. Och han ville givetvis inte ifrågasätta att en mer expansiv penningpolitik hade fört med sig lite högre inflation och en bättre arbetsmarknadsutveckling.

Men då är väl alla på banan? Nja. Jansson igen:

I USA har styrräntan nu legat på 0,25 procent sedan slutet av 2008…

…trots detta har sysselsättningen knappt alls förbättrats sedan slutet av 2009, medan den har stigit med ca 2,5 procentenheter i Sverige.

…Även ECB har fört en penningpolitik som varit mer expansiv än Riksbankens penningpolitik…

…Men inte heller inom euroområdet har sysselsättningen utvecklats mer gynnsamt än i svensk ekonomi.

Sedan reserverar han sig med att betona att detta förstås inte är ett bevis, men att det pekar på att det är svårt att säga om utfallet för Sverige varit bättre med en mer expansiv strategi.

Lars E.O. Svensson påpekar att:

…det är som att fråga om det blir någon effekt i Sverige av en styrränta som i genomsnitt är 1,5 procent lägre under ett par år.

Det vore mycket förvånande och och skulle gå emot all praktisk erfarenhet och empiriska skattningar om inte detta skulle öka KPIF-inflationen och minska arbetslösheten betydligt.

Han nämner också att beräkningen gjorts med Riksbankens egna modell RAMSES.

Svensson tar upp en mer (i mitt tycke) relevant counterfactual, nämligen: Vad hade hänt om USA och Euroområdet fört den svenska penningpolitiken (ca 2% högre realränta). Finns det något som helst tvivel om att det fått stora negativa konsekvenser?

Jansson replikerar:

Jansson noterade att Svensson många gånger sagt att penningpolitiken har mycket stora effekter på produktion och sysselsättning…

Verkar väl vara en ganska rimlig hållning för en vice Riksbankschef?

…centralbanken (Fed) och ECB bedriver den kanske mest expansiva penningpolitiken genom tiderna…

…borde  det väl ändå för Svensson vara lite överraskande att sysselsättningsgraden sedan 2009 knappt ökat alls…

…Jansson förstod inte hur Svensson får dessa ganska dåliga utfall att gå ihop med en penningpolitik som har mycket stora effekter på realekonomin.

Så från början.

  1. Det finns enligt Jansson inget tvivel om att penningpolitiken ska vara expansiv, eftersom det heller inte finns något tvivel om att den ger tydliga effekter på sysselsättning och inflation.
  2. Det finns anledning att tvivla på om penningpolitiken har någon stor effekt, eftersom två områden med helt andra förutsättningar än Sverige har fört en mer expansiv penningpolitik utan att prestera bättre än Sverige på arbetsmarknaden.
  3. Även om penningpolitiken kanske inte har så stor effekt på sysselsättning och inflation, så har den fortfarande stor inverkan på finansiell stabilitet och hushållens belåning, vilket vi bör vara oroade över.

Det här har inte med ekonomi eller ens kunnande att göra. Den ena personen anför sina argument med forskning, praktiska erfarenheter och vad som verkar vara sunda avvägningar. Den andre frågar sig om hela det penningpolitiska verktyget verkligen har någon funktion, men använder sedan vad han ifrågasatt för att understryka sin poäng.

Jag kan naturligtvis inte bedöma vem som har rätt i sak. Men jag tycker att det är bekymmersamt att majoriteten i direktionen verkar vara beredda att betala priset högre arbetslöshet på så otydliga grunder som anförs i protokollet.

Och att en person som argumenterar som Per Jansson sitter där överhuvudtaget.

Protokollet hittar du här. Läsvärt om än ganska repetitivt.

Advertisements